Över tröskeln
Jag har haft så svårt för att tänka på och köpa barngrejer. Det tar emot något enormt. Har inte köpt en enda pryl eller ens velat tänka på/prata om barngrejer...det har bara känts jobbigt.
Det blir liksom mer verkligt och sant om jag har barnsaker omkring mig. Dessutom blir det som ett definitivt kvitto på att livet aldrig mer kommer bli som förr, hejdå till mitt gamla liv och hej till det nya. Både på gott och ont känner jag...
Men nu är jag i vecka 26 och jag måste börja förbereda mig både praktiskt och mentalt. Kan inte stoppa huvudet i sanden längre och om jag väl kommer igång så kommer det bli lättare och lättare intalar jag mig.
Så, i helgen köpte jag mina första bebiskläder. Kändes sjukt och ovant men både roligt och läskigt.
Nu är jag liksom över den osynliga och mentala tröskeln och det känns bra! Har lagt in kläderna i garderoben så att jag ser de varje dag, så blir det som en daglig påminnelse. Ett positivt inslag i vardagen.
Men nu har jag nog handlat klart på ett tag. Känner ingen panik eller stress, det är gott om tid kvar. Jag tar det i min takt och bara jag har en vagn, en bilbarnstol, några blöjor och några plagg när det är dags så lär vi överleva. Det är min filosofi just nu men det kan ändras på vägen ha ha.
Så fint! Har en påse med lite kläder här när ni vill ha.. kram.