misspinklady

Jag har aldrig brytt mig mycket om det där med kyrkan, tron på gud, dop, gifte mål och en kyrklig begravning. Det är ingenting som betyder något för mig som person och det är ingenting som jag lägger någon vikt i. För mig finns det viktigare saker att bry mig om.

Jag har både en mormor och en farmor som är mer eller mindre engagerade i kyrkan, och som har en tro. Det får de gärna ha för min del. Jag tycker det är fint med människor som verkligen engagerar sig och intresserar sig för ett visst ändamål, oavsett om det handlar om kyrkan, rädda barnen eller green Peace. Jag hyser ingen förakt för människor som av egen fri vilja valt att delta och engagera sig i den svenska kyrkan, men det är ingenting för mig.

För det första är jag ateist, jag tror inte på någon gud, något heligt eller något annat burdust utan jag tror på det som går att bevisa. Jag tror på att jorden är rund, att Sverige är avlångt och annat som av vetenskapen är bevisat. Jag tror på saker som man kan se och röra och jag tror på fakta.

Jag tror även på att man blir lyckligare av pengar, att inte alla människor kan bli psykiskt sjuka och att ingen kan tvinga någon annan till något. Det är ingenting som är bevisat rent tekniskt, men det är något som jag personligen anser är korrekt. Är väl medveten om att långt ifrån alla håller med mig i mina åsikter och i min tro, men det måste väl få vara upp till var och en att tycka och tro på vad de vill?!

För det andra känner jag inte någon samhörighet med den svenska kyrkan, dess betydelse står inte för något som jag anser vara viktigt. Jag har många gånger frågat mig själv; Vad ger svenska kyrkan mig? Svaret har alltid blivit det samma, Ingenting!

Eftersom jag varken vill gifta mig eller begravas kyrkligt, eller döpa mina barn inom svenska kyrkan eller bekräftade mitt dop genom att konfirmera mig, så finns det väl ingen anledning för mig att vara med i svenska kyrkan?!

Sen att kyrkan även står för mycket annat: Så som sorg arbete och stöd i anslutning till tragedier, som exempelvis Estonia och flodvågen. De skänker mycket arbete, tid och pengar till de behövande i form av gåvor, arbete med rädda barnen och allmosor. Men jag finner inte detta som skäl nog för mig att vara medlem i den svenska kyrkan. Jag lägger hellre de pengarna på saker som jag tycker är viktiga; Olika djurräddnings organisationer, fattiga barns framtid, rätt till utbildning åt alla, miljöförbättring eller klimat hotet.

På dessa grunder valde jag för en tid sedan att lämna den svenska kyrkan, att gå ur. Det har såklart inte påverkat mig rent fysiskt eller ekonomsikt utan mer känslomässigt. Det är en ståndpunkt som jag valt att ta, som jag står fast vid och som jag inte ångrar. Trots att detta är ett eget beslut som jag fattat själv utan inverkan från någon annan, och trots att Sverige är ett land där var och en får göra som de vill så har detta beslut mötts med ifrågasättanden. Folk tycker att jag är "snål" som inte betalar kyrkavgiften. Många undrar "varför"? Och andra tycker att det är fel, att alla bör vara med i svenska kyrkan oavsett tro eller ej.

Att det skulle handla om att jag är snål är helt fel, jag skänker gärna kyrkavgiften och dubbel upp, men det ska gå till något som JAG tycker är viktigt, inte till något som man av ren princip ska tycka är viktigt.  Det här med att kyrkan är en viktig del i samhället är något utdött enligt mig. Förr var kyrkan mer än viktigt, men idag är det inte så. Idag finns det enligt mig, viktigare saker.

Det är min tro och förhoppning!



För mig är set svårt att tro på något som ingen kan bevisa.

Efter gårdagens spinning pass som varade i 45 minuter, jag trodde att det skulle vara 30 min långt, var jag rejält mör i kroppen. En sån där nära döden upplevelse. Det roliga var att jag fick med mig Jonas på passet, det trodde jag aldrig. Inte blev det bättre av att det efter spinningen väntade 30 minuter Power Mid...Och för min del var det därefter en timmes yoga som stod på schemat. Nu blev det i och för sig inte så, eftersom brandlarmet gick halvvägs in i yoga passet. Hela gymmet utrymdes och alla stod som fån nere i foajén och väntade på vad som skulle hända. Det var dock ingen fara utan alla kunde fortsätta träna. Jag kände däremot att jag tappat lusten och orken så jag packade mina saker och gick hem. Just det, jag gick hem. Duktiga mig!

Kom hem lagom till efterlyst och vid tio tiden var jag så trött, så trött. Höll på att somna i Jonas famn men innan jag däckade helt gick jag och la mig i sängen. Jonas retade mig för att jag hade en stor sov T-shirt på mig. Han sa att det bara är gamla människor som har sånt på sig när de sover. Därför ska jag nu, i ren protest börja sova i flanell pyjamas varenda natt. Får vi se hur roligt han tycker att det är...

Idag på morgonen var jag i väg till Johan för att hämta en miniräknare som jag fått låna till morgondagens tenta. Det är en sån där modern räknare med massa användbara tecken...Min vanliga miniräkna kan inte räkna ut upphöjt men det kan den här, så därför kommer den behövas i morgon. Är lite nervös inför tentan, trots att jag pluggat. Känner mig lite osäker på det mesta, trots att jag tror att det kommer gå vägen. Men man vet ju aldrig, ibland när det känns bra så går det skit och tvärtom.

Idag ska jag, förutom att plugga det sista till tentan, försöka få handlat lite julklappar. Hade först tänkt träna klockan sex men sen kom jag på att en eftermiddag på stan med julklapps letande kunde vara på sin plats. Fick just med Jonas också, så det kan bli en toppen eftermiddag. Vi två i stan, på jakt efter julklappar och kanske lite egen shopping, och sen hem för att äta en god middag. Trevligt!

Annars har jag inte mycket inplanerat...Ska jobba hela dagen lång, äta lunch som jag har tagit med mig och sen gå hem för att därefter ge mig ut på stan. Ingen speciell dag alltså, utan en helt vanlig sara dag!!

Jag som älskar allt vad väskor och accessoarer heter använder mer än gärna stora och praktiska handväskor. På jobbet använder jag min portfölj alltid, men på fritiden byter jag väska lika ofta som jag byter skor. Ibland vill jag ha en stor väska, ibland en liten, ibland en svart, ibland en rosa, ibland en fin, ibland en rockig. Jag kan liksom aldrig bestämma mig för en favorit väska utan alla är favoriter.

Varenda gång jag går ut, varenda gång jag går på krogen och varenda gång jag går på stan, helt enkelt varenda gång jag lämnar lägenheten så har jag en väska med mig. Det är liksom så självklart. För mig i alle fall. Vart ska jag liksom annars ha mina saker, i handen?!

Killar blir alltid lika chockade över att vi tjejer orkar och vill släpa runt på våra handväskor. För dem är det helt otänkbart.  De har sin mobiltelefon och sin plånbok i fickan, något mer behöver de inta ha med sig. Jag däremot har en jäkla massa grejer som jag måsta ha med mig, vilket är den största anledningen till att jag tar med mig väskan vart jag än går.

Ändå frågar killar ofta; Vad har ni tjejer i handväskan?

Svaret på den frågan är inte enkelt, det beror såklart på vart man ska och hur länge man ska vara borta. Men oftast finns allt jag behöver i handväskan.

När jag går på krogen brukar jag ha med mig: Plånbok, mobiltelefon, almanacka, penna, tuggummi, smörja till läpparna, ibland lite smink, hårband, hårspännen, vantar nu på vintern och nycklar hem.

Jag tar med det som jag tror att jag kan behöva ha användning för under kvällen. Tillexempel brukar min ögonbrynspenna få följa med ut, för skulle jag råka sudda ut ett ögonbryn är det bara att måla dit det igen. Har jag en avancerad och instabil frisyr så kan hårsprayen få komma med i väskan, och är det kallt ute så finns vantar och halsduk nedpackat.

Om jag bara är ute och shoppar så har jag en större väska med mig, och i den finns: plånbok, nycklar, mobiltelefon, kanske lite godis, pennor, almanacka och kanske någon kvarglömd huvudvärks tablett...

Här är det viktigt att ha med sig så lite som möjligt, eftersom shopping fynden helst ska få plats. Inte så noga med att ha med användbara saker det viktigaste är att pengar och gott om plats finns att tillgå.

När jag jobbar har jag i min portfölj: Plånbok, mobil, nyckar, bilnycklar, kompass, tejp, pennor, papper, almanacka, miniräknare ännu mer pennor, handkräm och kanske lite lösa mynt.

Här behöver jag ha med mig så mycket som det bara går, och gärna lite till. Jag måste kunna skriva, sätta upp lappar, ringa samtal, ta reda på väder streck och kanske handla lunch. Det viktigaste med min portfölj är att den rymmer mycket och att den inte skrynklar till pappren.
......................................................................

Almanackan är en viktig del i mitt liv, utan den kan jag inte orientera mig bland veckans alla dagar. Jag måste kunna se vad jag har planerat in och hur veckan ser ut, annars blir jag helt förvirrad. Därför är almanackan ALLTID med, oavsett om jag ska på krogen eller jobbar.

Titta, det är väl inte så konstigt att man behlver ha en väska på axeln när man är ute och rör sig. För mig är det ofattbart hur killar klarar sig med endats mobil, nycklar och plånbok....


Bowling bagen är en klar favorit på väskfonten...Den här från Converse är grymt cool!!

Jag gillar onsdagar för de betyder att man nu kommit halv vägs in i veckan och att det inte är långt kvar till helg. Skön känsla!

I natt sov jag lite oroligt, vet inte varför. men en som sov värre en mig det var Jonas. Vid fyra tiden vaknade jag av att han låg och gnydde och det lät som om han var på väg att börja gråta. Plötsligt vaknade han med ett ryck och hela han var andfådd och svettig. Den lille stackaren hade varit så rädd! Han berättade att han hade drämt att han slog ihjäl en mamma till något barn som han passade, men att hin hela tiden återuppstod, så han fick slå och slå hela tiden. Ha ha tyckte han var så söt där han låg och såg helt rädd och uppjagad ut.

Igår hade jag en riktigt skön och lugn hemma kväll, jag och Ebba var kill fria så vi bara njöt av lugnet. Satt framför soffan och glodde på tv, åt god pasta från Frankes och sen var vi ute och gick. Gick ner till haltas vid Redbergsplatsen för att möta upp Hannah som satt dr och åt. På vägen tillbaka mötte vi Johanna och Jonas, och tillsammans gick vi hemåt.

Det är skönt att ibland efter jobbet bara få komma hem och göra ingenting. Att bara få ta det lugnt och inte ha något inplanerat. Den senaste tiden har det varit ont om sådana dagar, det har alltid varit något annat som ska göras. Är det inte träning så är det andra saker som man har planerat in att göra. Därför var det så gött att gårdagen blev en sån där skön, soffpotatis dag. Det behöver jag ha ibland...

Idag blir det dock andra bullar, för i dag ska det tränas. Halv sju är det spinning i en halv timme, sen är det en halvtimmes PowerMid (styrka), och därefter väntar en timmes yoga. Visst låter det härligt, men jobbigt...?! För en gång skull har jag fått med mig Frida också, vilket gör det dubbelt så roligt. Fast jag tror inte att hon vågar sig på yogan...

Hade tänkt träna boxning med Jonas idag, men det sket sig. Han ska nämligen överge mig och istället gå på hockey. Har ni hört?? Det är ett jäkla sätt;)

Därför blir det ingen träning för mig i eftermiddag. Boxningen är nämligen svår att gå på själv eftersom man hela tiden jobbar två och två. Det finns dock alltid någon annan som man kan boxas med, men då är det inte alls lika roligt. Det är ju Jonas jag vill slå på.

Finns inte heller något annat pass som passar rent tidsmässigt, spinningen och Body Pumpen börjar klockan fem och det hinner jag inte till.

Så det blir en slappe dag idag. Ska bara vara hemma och ta det lugnt. Titta på tv, städa lite smått och umgås med Ebba. Det blir härligt!

På onsdag ska jag dessutom träna i nästan två timmar så man kan säga att träningen som jag missar idag, tar jag igen i morgon...

Hannah har under lång tid pratat om att även hon vill skaffa hund; hon känner sig väl utanför när både jag och Johanna har hund... jag tycker det är en jätte bra idé. Tänk vad roligt vi skulle ha, gå långa promenader ihop, hitta på roliga saker med våra hundar och låta dem leka.

Turerna har gått fram och tillbaka kring vad för sort hund hon ska ha, hur det ska fungera med hennes jobb och vem som kan passa hunden när hon är borta. Jag och Johanna röstade för att hon ska ha en mops. De är så grymt coola och söta, och så är de små och behändiga. Precis vad hon behöver. Eftersom hon bor i en liten lägenhet så vill hon ha en liten hund som inte har problem med att bo lite koncentrerat, och eftersom vi trots allt bor i stan så är en typiskt "stadshund" att föredra. Alltså en mops!

Nu har Hannah dock kommit på andra tankar, hon har beslutat sig för att adoptera en hemlös hund ifrån Spanien. Ni vet såna där övergivna gatuhundar som ingen vill ha, utan som istället adopteras bort till andra länder, bland annat till Sverige. Är det inte en vacker tanke? Att ta hand om en hund som blivit övergiven, istället för att köpa en som många andra vill ge ett hem. Jag tycker det är behjärtats värt. Hade själv kunnat tänka mig att adoptera en stackars hemlös hund som levt ett miserabelt liv i Spanien. Tänk vad glad den hade blivit att få komma till Sverige, leva i en trygg miljö och veta att den har mat och tak över huvudet varenda dag.

Besökte hemsidan som Hannah pratade om och det finns så många söta hundar som bara längtar efter ett hem. Där finns bilder, texter och förklaringar till varje hund, där hundens humör, intressen och psyke beskrivs. Priset för en hund ligger på 4800:- och då ingår ALLT: frakt med flyg till Sverige, vaccination, tester mot olika sjukdomar, kastrering, avmaskning och allt annat som behövs göras innan hunden kan landa i Sverige.

Jag som är mer djurvän än de flesta har just gjort Kålltorps småfåglar en tjänst. Jag har nämligen hängt ut taljkottar och solrosfrön i äppleträdet utanför kontoret. Det är ju så synd om de små krabaterna som måste flyga runt i kalla Sverige och leta mat. Då är det lättare för dem att sätta sig på vår äpplegren, ta det lugnt och äta så mycket det kan. Snacka om service.

Rovfåglar är tillskillnad från småfåglarna lata och vana vid service. De rör sig kring trafikerade vägar där olyckor med djur är vanliga. Sen kan de smaska i sig av den påkörda haren, det döda rådjuret eller den överkörda grävlingen och behöver inte göra ett skit för att fånga maten. Det är väl orättvist? Därför är det inte mer än rätt att även småfåglarna för en gångs skull får lata sig lite och få maten serverad.

Igår var det måndag, egentligen den värsta dagen på hela veckan, men igår var det en helt okej dag. Började med jobb, som vanigt. Är alltid lika sent att gå upp på måndagsmorgonen, man är så jädrans trött efter helgen. Men upp kom jag i alle fall. Gick till jobbet extra tidigt eftersom vi skulle ut och lämna bilar för stripning, fota en lägenhet, lämna nästa bil på verkstan och sen tillbaka till kontoret.

Hela dagen gick fort fram tack vare att det fanns mycket att göra, flängde runt i stan nästan hela dagen. Gött att jobba när det finns jobb att göra...

Efter fem när jag slutat gick jag hem för att byta om till träningen. Jonas satt och kollade på Prisen Break på datorn, var helt släkt i hela lägenheten och han var helt inne i filmen. Själv bytte jag om, gjorde i ordning träningsväskan och sen satte jag mig och gjorde ett halsband. Blev ett långt svart med en träning, ett hjärta och en svart pärla. Blev super snyggt!

Kom lite sent till träningen som började klockan sex, berodde mest på att Jonas hällde vatten innanför min tröja och mina byxor. Inte snällt. Träningen gick i alle fall bra, var helt slut efteråt. Som vanligt efter Body Pump blir mina ben som gelé, de blir helt darriga och jag kan knappt gå. Är jobbigt att behöva röra sig som en gammal kärring, men samtidigt är det en skön känsla eftersom man vet att träningen verkligen har tagit.

Efter träning var det dags för mat, blev pytt i panna med bacon och stekt ägg. Orkade inte anstränga mig mer än så...men gott var det. Resten av kvällen tillbringades i soffan framför tv:n. Och jag råkade visst äta lite godis, inte bra att fylla på allt som jag tränat bort. Men lite får man väl unna sig?!

Vid tio tiden gick jag och Johanna en sväng med Ebba. Diskuterade bland annat vad som händer å nyår och började planera om det ska bli någon vinter resa till sälen i år. Får rata mer om det och höra med alla andra.

Vid halv elva var jag hemma igen och då gick jag och la mig. Jonas hade redan lagt sig och värmt upp sängen, och innan vi somnade fick jag lite nackmassage. Hade så himla ont i nacken efter träningen.


Så här ser jag ut när jag tränar Body Pump...NOT!  ;)

Nu är det snart första advent vilket betyder att det inte är speciellt långt kvar till jul. Jag som älskar julen ser såklart fram emot dess ankomst, men det är det inte alla som gör. Jonas tillexempel hatar julen säger han, vad det nu ska betyda?! Kanske kommer det från att hans mamma inte tycker om att fira jul eller så kanske han helt enkelt är rädd för tomten?!

För mig är det svårt att förstå varför man inte skulle tycka om julen, det är ju en tidpunkt då man får anledning till att umgås med familjen, byta gåvor med dem man tycker om, äta god mat som man aldrig annars äter, pynta hem och hus i röda färger, levande ljus, kläddgran och annat tingel tangel och bara umgås och ha roligt. Det behöver inte vara sådär traditionellt med present i sockan på morgonen, gröt till frukost, kalle anka vid tre, julbord framåt kvällen, paketöppning och sen glögg drickande. Julen får man göra till vad man vill och vad man inte vill.

Inte för att jag som person är mycket för det där med att smycka ut mitt hem från golv till tak. Det gör jag varken på jul, nyår, påsk eller midsommar. Men jag gillar julen ändå. Det är bara det att jag inte orkar ta fram allt pynt för att sedan behöva ta bort det två veckor senare. Men i år, första julen hemma hos mig och Jonas är jag sugen på en liten julgran, och kanske lite, lite julpynt, men bara lite. Får se om jag känner likadant om två, tre veckor.

Hos mamma äter vi aldrig julbord på julafton, istället äter vi en god och lyxig middag. Förra året var det rådjur och ett annat år var det lamm. Julmaten får man ändå i sig på alla julbord och tillställningar som anordnas innan julafton.

De som säger att julen enbart är masshysteri och att hela grejen går ut på att handla dyrast presenter, har såååå fel. För mig handlar det egentligen inte om vad man får i paketen, det handlar helt enkelt bara om att man vill ge någon annan någonting. Det behöver verkligen inte vara dyrt utan hellre att det är något som mottagaren har nytta och användning för. Det är ju trots allt bara på ens födelsedag och jul som man får öppna paket, så vad är det för problem med det? Kan man inte unna varandra en liten gåva två gånger per år? Jag ger gärna bort paket, för jag älskar att ge bort saker. Jag ger hellre paket på julafton är tar emot dem.

Julen blir vad man gör det till, vill man ha en liten jul med enbart de nära och kära utan något massivt julbord och utan tonvis med paket så har man det. Vill man inte träffa någon alls utan sitta hemma och bara göra tvärt emot alla andra så gör man det. Vill man vara ute och äta julbord och festa med främlingar så gör man det. Vill man lämna landet och slipa fira julen i snö och rusk så gör man det.

 Jag vill i alle fall fira julen med min familj, mina vänner och med de nära och kära, jag vill äta god mat och dricka gott, jag vill ge bort paket till dem jag tycker om och jag vill ha snö och kallt ute så att marschallerna och ljusslingor syns, jag vill ha en stor grön gran som är pyntad med fina kulor och annat vackert, jag vill ha marsipan, jul godis och glögg och jag vill ha roligt och skratta.

Tänk alla dem som egentligen vill ha någon att fira jul med, tänk alla gamlingar som sitter hemma utan släktingar och vänner. De är tvingade att fira en jul utan julklappar och goda vänners sällskap. Tragiskt! Så alla vi som har både familj och vänner kan väl ta vara på möjligheten att fira jul med dem, en vacker dag kanske man sitter där ensam på julaftonsmorgon. Då ångrar man säkert att man vägrade fira jul med alla när man kunde...

Så nu när förberedleserna för julen har påbörjats, både mentalt och fysiskt; Det Har börjat jul pyntas och NK:s skyltfönster står under förvandling så återstår endast e sak: Klappjakten. Nu ska det inhandlas julklappar. För mig som älskar att både shoppa och att ge bort gåvor är det inga problem, jag ser mer fram emot jakten på den perfekta julklappen.

I går var det dop dags för lille Sander. Dopet som hölls i Aspens kyrka var riktigt trevligt och den lille gossen var såååå söt, mycket sötare en den andre ungen som döptes samtidigt. Jag brukar inte tycka att småbarn är speciellt fina att se på, de brukar vara rosa, skrikiga och inte alls söta men Sander är ett undantag. Han är super duper gullig med sin runda kropp och sitt långa mörka hår, han måste vara den gulligaste unge jag någonsin skådat. Fast Lucas, mitt andra brorsbarn var också väldigt söt som spädbarn, de delar första platsen.

Dopet bestod av psalm sång, solosång, dop, gruppfoto och sen var det mat, tårta och paketöppning. Jag och Tindra hade på lördagen bakat en mumsig choklad tårta som nu stod på tårtbordet. Sen fanns det även tre andra tårtor så gissa om jag var mätt efter både god middag och massa tårta. Usch!! det var roligt att det var så mycket folk där, kul att träffa alla. Trots att man inte hade tid, lust eller ork att hälsa på precis alla....
Varför blir det alltid så att när man är på kalas så sätter man sig bredvid dem som man redan känner. Man sätter sig bredvid sin egen familj, sina vänner och de egna släktingarna. Istället borde man blanda sig, sätta sig hos dem som man aldrig pratat med och inte sitta vid bordet där familjen sitter. Då hade alla lärt känna varnandra och det hade blivit mer tjöt. Eller?!

Lämnade dopet tjockare än vanligt och egentligen hade jag behövt träna den eftermiddagen. Skulle gått på Body Pump passet halv fem men mitt huvud värkte som attan så jag skippade det. Ska ta det idag istället. Jag lovar!

Trots att jag vet att Jonas är min, och trots att jag vet att jag har honom i tryggt förvar, så kan jag inte låta bli att vara lite orolig. Det har nämligen dykt upp två situationer som kan uppfattas som konkurrenter, eller kanske inte konkurrenter men i alle fall som hot...

Det första och största hotet är min brorsdotter Tindra. Den lilla rackar ungen är helt betuttad och förälskad i MIN Jonas. På kalas, middagar och vid andra tillfällen slåss vi om vem som ska sitta bredvid Jonas och vems han är. Jag hävdar betsämt att det är "min Jonas" men det håller hon aldrig med om.
Blickarna som Jonas får av henne så fort hon ser honom är inga vanliga kompisblickar, det kan jag lova. Trots att tjejen bara är fyra år gammal så vet hon redan hur man fångar killar, för Jonas är riktigt knäsvag för henne...Hon sitter i hans knä, de busar och lekar och håller handen. Fatta hur orolig jag blir?!
Tänk när Tindra är mellan femton och tjugo år, ung, snygg och smal. Då är Jonas drygt trettio år, så en hemlig kärleksaffär är inte helt omöjlig. Med tanke på att jag vid den tidpunkten är en gammal tant så lär ju Tindra vara mer intressant än vad jag är, i alle fall ur Jonas synvinkel. Tänk dig själv om jag blev av med Jonas till min brorsdotters fördel. Vilket misslyckande!! Får redan nu börja tänka ut en plan på hur jag ska få behålla MIN Jonas....

Jonas har aldrig varit känd för att vara förälskad i killar, män och pojkar. För det allra mesta håller han sig till tjejer, flickor och kvinnor. Men på senare tid har jag börjat fundera på om han smyger lite med sin läggning. Har blivit mer och mer orolig för att han ska gå över till motståndare laget, vilket betyder att jag står själv kvar. Tänk om Jonas skulle göra slut och en dag komma och presentera sin pojkvän. Gissa om jag blivit chockad och besviken. Så när jag häromdagen fick följande kort mailat till mig blev jag övertygad. Här måste göras en insatts för att Jonas en gång för alla ska stanna kvar på "tjej" sidan....



Hot nummer två: Jonas verkar trivas med rosa halsband, handbojor och killar...Klart att man blir orolig!!

Är det inte konstigt hur man som en oberoende och fri människa kan känna sån samhörighet och kärlek till ett djur. Trots att djuren varken kan kommunicera med tal eller språk så är deras personlighet ofta tydligare och mer framträdande än hos många människor.

Trots att jag och Ebba inte har känt varande i mer än knappt fem månader så betyder hon så himla mycket för mig. Hon lyser upp min vardag med sina hyss och busiga upptåg, hon får mig att gå ut och gå oavsett om jag egentligen vill eller ej och hon får mig att skratta och le åt alla hennes påhitt.

 Det är en härlig känsla att tycka om ett djur så som jag tycker om Ebba. När jag inte har varit med henne på en hel dag så saknar jag allting med henne, hennes lukt, hennes runda kropp, hennes korta små ben, hennes gosiga humör, hennes snarkningar, hennes grymtande läten, hennes dreglande kinder, hennes glädje skutt ja till och med hennes rapar. Det är väl märkligt? Jag saknar inte ens min mamma så mycket trots att jag träffar henne betydligt mer sällan än vad jag träffar Ebba.

Egentligen förstår jag inte hur jag klarade mig utan hund tidigare. Hur kunde jag känna mig lycklig och tillfredställd på samma sätt som jag gör nu? Inte vet jag, men det gjorde jag uppenbarligen. Men från och med kommer jag ha hund i resten av mitt liv, helst av allt vill jag ha Ebba i resten av mitt liv men det går inte, det vet jag. Kan inte tänka mig ett liv utan en hund som lyser upp och förgyller min vardag.

Ibland kan Ebba vara den jobbigaste varelse jag vet, hon är i vägen, hon kräver uppmärksamhet, hon låter högt och mycket, hon fiser och rapar, hon tar upp hela sängen när man sover och hon kan bli sur och grinig. Men trots det älskar jag henne. Hennes goda sidor väger helt klart över de negativa, och tur är väl det.

Jag tycker det är jätte mysigt att ha henne sovandes i sängen, det blir så varmt och gosigt. Men samtidigt är det trångt, det blir hårigt och ibland för varmt med henne tätt intill. Men som sagt, jag har henne hellre mysandes i sängen än att inte ha det, trots hår och trängsel.

Hon har blivit som det nya centrumet i mitt liv, allting jag gör och alla beslut jag tar grundar sig i viss mån på henne. Det kan handla om att åka bort, hälsa på någon, åka in till stan en kväll eller bara gå till jobbet. För oavsett vilket så måste jag ständigt ta hänsyn till hennes behov; hon ska ha mat, kunna gå ut, inte vara ensam för länge och stimuleras.

Många ser detta som den negativa sidan med att ha hund, det gör inte jag. Jag skaffade ju hund för att kunna ta med den överallt och för att kunna umgås med den så mycket som möjligt.

Det är mycket sällan som Ebba är ensam själv hemma, för det allra mesta är hon med mig eller Jonas. På dagarna är hon med mig på jobbet, åker vi och hälsar på någon eller går på kalas så tar vi med henne så ofta det går, ska vi åka iväg över helgen eller natten så försöker vi ta henne med oss. Allt jag gör handlar om henne till en viss grad. Som i sommars när vi skulle in till stan så såg vi till att hamna på en uteservering där hon kunde med, skulle vi till Frankes så satt vi ute för att hon skulle kunna sitta med och ibland när man får chanser att göra något som man egentligen vill måste man tacka nej enbart för Ebbas skull.

Ebba är och kommer alltid vara en stor och viktig del i mitt liv, oavsett vad som händer. Hon finns liksom alltid med i både tanke och handling och hjärnan har nästan blivit helt hundsjuk. Allting bearbetas en extra gång bara för att jag ska kunna försäkra mig om att det funkar med Ebba. Lite sjukt men samtidigt charmigt!!


Min älskade Ebba!

Förresten kom jag på en glad nyhet i förra veckan.

Jag hade tid hos tandläkaren för an vanlig undersökning, som jag har varje år. Kom dit med fulladdat kontokort och tanken på att detta skulle bli en dyr upplevelse. Slår mig ner i tandläkarstolen och ber till högre makter att tänderna är hela och att inge hål har uppkommit. Efter undersökning, röntgen, rengöring, slipning, polering, fluorlack och lite råd och tips gällande tandborstning och tandtråd var jag övertygad om att detta skulle ruinera mig. Trots att jag inte hade något hål som behövde lagas, så hade jag tillbringar en timme i stolen och tänk vad det måste kosta!? Därför blev jag het stum av lycka och förvåning när hon avslutar besöket med " Idag kostar det 405:- och det betalar du i kassan när du går". 405:- kan det stämma?? Det är ju as billigt, en undersökning brukar väl gå en tusing, minst?

Glad i hågen stegar jag där ifrån endast 400-:- fattigare. När jag ögnar igenom kvittot ser jag att de dragit av 300:- för besöket i någon form av bidrag. Om jag inte minns fel så får man numera 300:- per år, eller om det var vart annat år i tandvårdsbidrag. Skit bra för mig, och ännu bättre för min tunna plånbok.

Visiten i Ullared, och Gekås igår blev mer lyckad än sist. Det var lätt att hitta parkering och ingen kö, precis som det ska vara! Men färden dit var värre. Vi hade bestämt oss för att åka vid fyra, skulle hämta upp Johan hemma, Linda vis stationen och Frida vid skolan. Sagt och gjort. Det började med att Jonas för var försenad från jobbet på grund av bil kö, och sen fastnade vi i bilköer på väg in mot stan och på väg ut mot stan. Kom inte ifrån Götet förrän strax efter fem. Då hade vi bråttom. Tur att farbror polisen inte var ute för å hade jag säkerligen suttit här utan körkort. Johan som satt där bak började fundera på hur mycket det här med Gekås betydde för mig, med tanke på hur gärna och hur fort jag ville dit...ja det kan man undra?!

Väl inne på Gekås så var det snabba ryck som gällde, vi hade ju bara två timmar på oss!! Jag sprang kors och tvärs med min kundvagn och försökte undvika att köra på någon stackare. När jag hade hittat en hög med kläder som jag var tvungen att prova kändes det nästan som bort kasstad tid när det visade sig att endast ett plagg passade. Hade ju kunnat spendera de fem minuterna inne i provrummet med att leta fynd...

Hittade hur mycket grejer som helst, och det var tur att Jonas hade sin egen kundvagn kan jag säga, för annars hade vi aldrig fått plats. Mellan varven sprang jag å Johan och Frida som så gulligt shoppade ihop...Det gjorde inte jag och Jonas! Jag körde mitt race och han sitt! Lilla Linda såg jag däremot inte mycket av, kan i och för sig bero på att han knappt syns bakom alla kundvagnar, människor, och rader av kläder. Hon är så himla liten och kort så egentligen hade jag behövt ha henne i sele för att kunna ha koll på vart hon var. Men som tur är finns det mobiltelefoner, så vi kunde hålla kontakten.

När vi strax efter åtta lämnade Gekås och gick till Burger King för att fylla på våra otroligt tomma agar, var samtliga kundvagnar fyllda till bredden. Stackars Linda kunde knappt manövrera sin stora tunga vagn, med sin lilla kropp. Hon såg så rolig ut!!

Var hemma i Götet igen vid strax innan tio och då var återigen snabba ryck som gällde. Jonas och Johan skulle till Sticky och kolla på Olof som spelade med sitt band, Linda skulle av vid stationen för att bli upphämtad av Max, jag skulle skjutsa hem Frida och sen hem för att gå ut med Ebba. Hade egentligen tänkt följa med till Sticky men jag orkade inte och dessutom behövde någon gå hem till ebba som varit själv hela dagen. Kändes dock inte som en förlust, var skönt att bara få komma hem och ta det lugnt och sen krypa ner i den stora sängen tillsammans med Ebba. Sov gott när Jonas tyst som en mus kom hem och kröp ner bredvid oss. Där sov vi sen gott, flera tusen lappar fattigare men fem Gekås påsar rikare. Det är lycka!

Sist jag, Jonas, Johan och Frida begav oss till Ullared slutade hela grejen med fiasko. Efter en timmes bilresa var vi rejält shopping sugna, så gissa hur besvikna vi blir när vi får syn på den två mil långa kön?! Jag överdriver inte när jag säger att det var den längsta kön jag någonsin skådat. Vi såg inte ens vart kön började, men vi uppskattade att kötiden var på tok för lång för vårt tålamod. Dessutom vägrar jag stå i kö för att göra av med pengar...orka stå och köa med kundvagnar, kärringar, gubbar och griniga ungar för att få handla?!

Därför är det nu dags för ett nytt försök, och denna gång hoppas jag att det går vägen. Orkar fasen inte åka dit och vända en gång till, det orkar jag bara inte med! Men jag tror inte att det ska vara några problem, det är ju eftermiddag och bussarna med besökare har antagligen redan åkt. Av erfarenhet vet jag att eftermiddagarn brukar vara lugna, men man vet aldrig så här nära jul. Det är väl fler än jag som har planerat att inhandla julklappar på Gekås?

Har gjort värsta inköpslistan så att jag inte glömmer bort att köpa något viktigt. Det blir till att köpa julklappar, doppresent, saker till hemmet och saker till mig själv. Låter bra va!?

Dålig uppdatering igen, jag vet...Men internat har valt att fortsätta krångla. Har inte kunnat använda nätet på över en vecka. Fatta hur jobbigt det vart!? Har inte kunnat hålla kontakt med resten av världen, utan varit tvungen att använda mig att snigelpost och telefon. So very fun! NOT!!

Känns som man befinner sig i år 1995, då fax, fast telefoni och bud var vardagsmat. Jag orkar inte ha det så!! Jag vill ha mitt Internet, jag vill ha min mobiltelefon och jag vill kunna maila!! Hur klarade man sig utan det förr?? Fast det gjorde man uppenbarligen, kanske helt enkelt har att göra ed att man har blivit lat och van vid att allt ska gå så enkelt och snabbt!?

Hur som helst i förrgår firade jag och Jonas ett år, och det firades med dunder och brak. Vid fyra på eftermiddagen gick vi till Franko på Björckgatan för att tatuera in en gemensam tatuering. Alltså inte en likadan utan två olika som hör ihop kan man säga. Svårt att förklara med de blev jätte fina båda två.

Jag satte min mellan skulderbladen, en bit up mot nacken. Ville inte ha den för långt upp för då skulle den synas över tröjor. Vill kunna täcke den med kläder! Den blev as fin och jag är super nöjd med den. Trots att jag knappt har sett den;) Är svårt att se någonting som sitter mitt på ryggen...

När man väl sitter där i stolen med det surrande ljudet som tränger in i huvudet och smärtan som upplevs som olidlig, tänker man "aldrig mer!" Det gör jag i alle fall. Men när jag väl får se resultatet och smärtan avtar, så är jag bara stolt och glad över mig själv som genomled smärtan och obehaget. Och hjärnan har i samråd med hjärtat redan börjat fundera ut vart nästa tatuering ska sitta...Är det inte märkligt? Hur snabbt man glömmer det som gör ont och är jobbigt, och hur man efteråt bara minns det positiva. Tur är väl det, för annars hade jag efter den förstatatueringen aldrig gjort någon mer och det hade ju varit synd.

Efter kroppsutsmyckning blev det taxi till Thörnströms kök på Teknolog gatan. Direkt när vi klev innanför dörren slogs vi av tanken att vi hamnat fel, runt oss satt enbart tjusiga damer, uppklädda herrar och snygga par. Vi passade verkligen inte in! Fick in en öl och menyn och då trodde jag att Jonas skulle trilla av stolen. Han utbrast tyst: "Det finns bara två kötträtter, och jag tycker inte om någon av dem..." Jag själv som inte är så kräsen kunde tänka mig både det ena och det andra, och efter lite diskussioner fram och tillbaka bestämde vi oss; det blev renkalv till mig och vaktel till Jonas.

När maten kom in trodde jag att Jonas skulle få en chock, han började mumla något om att " det får bli Mc´donald´s till efterrätt..." Jag som vet hur stor han är i maten insåg själv att han aldrig skulle bli mätt på barn portionen som låg på hans tallrik. Säga vad man vill om mängden, men smaken var otroligt god. Trots att det inte var mycket mat så var det mycket smak, och jag blev mätt och belåten. Mer än vad man kan säga att Jonas blev...

Kvällen var trots allt lyckad och maten var god, men nästa gång tror jag hellre att vi sattsar på ett ställe där grillat, 500 grams biffar och revben finns på menyn. Såna här fina krogar är ingenting för oss, vi vill kunna söla och prata högljutt utan att någon stirrar argt.

Efter maten tog vi vagnen hem och innan vi gick hem var vi förbi Hannah och hämtade lilla Ebba. Hon hade haft det mysigt med promenader och lek, och även en sväng förbi Frankes. Tack Johanna för att du alltid ställer upp och passar henne när vi behöver hjälp!!

Är så glad över året som varit, över den tid jag har fått ha Jonas för mig själv. Trivs så bra med honom! Hade inte kunnat tänka mig att ha det på något annat sätt, trots att tanken på detta livet låg långt borta för bara ett år sedan. Men saker och ting ändras snabbt, framför allt när det kliver en värsta killen i ens liv. Hur ska man då kunna säga nej, kunna stå fast vid sina tidigare principer och inte falla för frestelsen?!

Den svenska hundansvarsutredningens definition är:Hund oavsett ras som tränats eller tränas med syfte att den ska bli framgångsrik i slagsmål med andra hundar. I utredningen definieras också "hund av kamphundsras" som en hund tillhörande någon av de raser till vilka kamphundar historiskt hört. Exempel på sådana raser är bullterrier, amerikansk staffordshire terrier, tosa inu, bulldogg, amerikansk pitbullterrier (pitbull) och staffordshire bullterrier. ^[1] Utredningen låg till grund för den nya lag om tillsyn över hundar och katter som gäller från och med 2008.^[2]

Svenska kennelklubben skriver "I ordet kamphund kan man innefatta alla de olika hundtyper och hundraser som över hela världen och i alla tider har använts till olika slags kamper, som till exempel hund- björn- och tjurhetsningar. Kamphund kan alltså betyda en hund som i historiskt perspektiv har använts för detta ändamål men som i dag används som familjehund. En aggressiv blandrashund som saknar denna rashistoria är enligt vår uppfattning ingen kamphund i ordets rätta bemärkelse." och nämner raserna american pitbullterrier, american staffordshireterrier, bullterrier och staffordshire bullterrier^[3].

Enligt djurskyddsförordningen är kamphundar hundar som har extremt stor kamplust, blir lätt retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har en benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar.^[4]

Under sensta tiden har jag varje gång jag passerat Redbergsplasen lagt märke till en butik som ligger på Ånäsvägen. Den ser så himla fräck och cool ut från utsidan. Har funderat på om det är en secondhand affär eller vad det kan vara. Hela skyltfönstret ger en kännsla av 40-50 tal och där hängel snygga klänningar, höga klackskor och mycket mycket annat. Har många gånger tänkt att jag ska gå in och kika, måste ju ta reda på vad det är för ställe och stilla min nyfikenhet.

Idag har jag löst problemet. Hittade ett visitkort från en butik som heter "retro deluxe", besökte deras hemsida och vad hittar jag?! Jo, butiken på Ånäsvägen som jag så länge spanat på. Precis som jag trodde är det en liten butik som säljer massa roliga prylar, kläder, skor, små saker och annat och allt har en kännsla av förr i tiden.

Nu måste jag bara dit. Måste dit och kolla utbudet, känner dock på mig att det kommer kosta många hundralappar att bara stiga innanför dörren. Där finns nog mycket som jag vill ha!

Hemsida:

Retor deluxe

Vilken bloggtyp är du?