Minja my love

Nu är hon här, Minja Fryksdahl kom till oss den 28/1 två dagar innan bf. Och oj så välkommen hon var!

Kände första tendens till värkar vid 20 tiden den 27:e, genomled en jobbig natt med värkar, duschade varmt ofta och mycket under natten och stod gick omkring mycket. Tyckte det var lättare att hantera smärtan i rörelse, att sitta/ligga still var olidligt.
Ringde förlossning första gången vid 02-03 för att höra om jag kunde ta en panodil till och för bolla lite. Men valde att stanna kvar hemma, även om de sa att jag fick komma in om jag ville. Vid 05 kände jag att det var dags att ta mig till förlossningen, hade väldigt ont och behövde hjälp med smärtlindring.
Gick upp vid halv sex på morgonen, en promenad som vanligen tar 10 minuter tog nu ca 25 min. Men det var så skönt att komma ut i friska luften och gå. Hade en varm riskudde mot magen och gick sakta mot sjukhuset genom värkarna.
Kom dit och blev inskriven var så rädd för att bli hemskickad men det var det inte tal om!, Fick epidural efter ca 1.5 tim och halv elva på förmiddagen kom hon till oss. 
Det tog alltså knappt 15 timmar från första värken till mål. Smidigt och lätt vilket jag är glad över. Men fy helvete vilken smärta, det är ju helt sjukt att man klarar och överlever en sån smärta under så lång tid. 
Men kroppen är ju fantastiskt, har fått en helt ny syn på min kropp och min mentala förmåga efter detta. Nu känns det som jag kan klara allt och lite till! 

Vi mår bra allihopa men det har varit kämpigt med matandet. Hon gick ner mycket i vikt de första dagarna men nu har vi tagit hjälp av flaska och nu går kurvan rakt uppåt. Så skönt för jag har varit väldigt stressad och orolig över hennes viktnedgång. 
Det är mycket nytt, jag är orolig och nervös över det mesta och jag är sjukt trött pga lite sömn. Men hon är så ljuvlig på alla sett och vis, älskar henne enormt redan! Tänk att en varelse som vuxit i ens kropp kan framkalla så mycket känslor och kärlek.