En månad

Idag blir Minja en månad gammal. Det här med tid som passerat är så märkligt...Känns som hon kom i går samtidigt som det känns som hon varit en del av mitt liv i evigheter. Känns som att jag nyss fick reda på att jag var gravid samtidigt som det känns som om jag varit gravid i halva livet. Märkligt!

Hon är en tjock och glad liten tjej som för det mesta sover bra om nätterna och är nöjd på dagarna. Ibland får hon sammanbrott och bara skriker, ibland håller hon morsan vaken 4 timmar en natt och ibland lipar hon nonstop. Men så är det ju, det går upp och ner och fram och tillbaka. 

Hur som helst, idag är det fyra veckor sedan jag låg där på förlossningen med en nyfödd, blå, slemmig,  ihoptryckt unge som just lämnat min kropp. Där och då kände jag mig oövervinnerlig och starkast i hela världen, jag hade just överlevt en förlossning. Har aldrig kännt mig så levande som just då.
Den känslan finns inte riktigt kvar...Nu handlar det mer om att överleva vardagen, få tillräckligt med sömn, fylla mammadagarna med något vettigt, hinna med hemmet, ha tid för hunden, ge Jonas uppmärksamhet, tillbringa tid med vänner osv osv. Jag är inte ett stort fan av just det här med att vara hemma med en nyfödd känner jag...
Det är både tufft, tråkigt och jobbigt att vara hemma själv hela dagarna men samtidigt älskar jag såklart Minja över allt annat så jag skulle göra allt för henne. Men jag var inte beredd på att första tiden hemma skulle vara så påfrestande.
De två första veckorna var hemska, då hade jag dagliga sammanbrott och undrade vad fan vi hade gjort!? Hur kunde livet bli såhär upp och ner och i kaos. Så känner jag inte längre utan nu är jag van.
Det kommer såklart kännas bättre och bättre ju längre tiden går och det är ok att inte älska första tiden. Jag var nog bara oförberedd.
Nu ser jag fram emot våren så att jag kan njuta lite mer av promenaderna, nu är det så jävla kallt och halt. Det är typ det enda jag gör på dagarna: är ute och går med vagn och hund.
Är så sjukt imponerad över kroppen! Min mage var borta efter drygt en vecka, nu ser den ut som innan. Alla de 10 kg jag gick upp är borta. Galet hur fort kroppen återhämtar sig och kommer tillbaka. 


Thailand över jul och nyår

Vi har i flera år pratat om att vi vill resa bort över jul och nyår...Men det har aldrig blivit av, tills nu! Nu har vi bokat en resa till Thailand och åker den 21 december. 
Ska bli så roligt och jag längtar. Åker tillsammans med två vänner+deras barn vilket känns extra kul. Fan tänk att jag är en morsa som numera reser med barnfamiljer ha ha. Hur blev det såhär!? 
Det är dock med lite skräckblandad förtjusning jag ser fram emot detta eftersom det innebär att vi ska resa med en 11 månaders bebis. Vi åker heller inte charter utan det är flera olika flyg, mellanlandningar, inrikesflyget, olika hotell, båt ut till öar osv. Det kan bli kämpigt med en unge som är på fel humör eller så går det galant. Det återstår att se!
Vi ska besöka öarna Koh Samet och Koh Chang, ca 1 vecka på vardera ställe. Flyger till och från Bangkok med två övernattningar (har aldrig varit i Bangkok så det ser jag fram emot) och sedan bil/buss/flyg/båt till de olika öarna. Hur najs!?




Klippt av mig håret

Var hos frisören i går, fick presentkort från Jonas i alla hjärtans dag present. Så snällt!
Bestämde mig för att klippa av mig håret,  lägga en något mörkare färg i hårbotten och lite kallare nyans i längderna. Blev fint men känns ovant. Vet inte om jag känner mig som en tant eller som en kille...eller om jag trivs i det!? Måste nog vänja mig lite mer.
Men kul med förändring såhär mitt i allt bebis kaos.