Är det såhär det ska kännas?!

Alltså shit vilken panik och ångest jag känner över vårt husköp. Jag ångrar mig verkligen inte och jag VET att vi kommer fixa detta och att huset kommer bli tipp topp och när vi är klara. Men just nu, i detta ögonblick så känner jag mig rätt uppgiven över det vi har framför oss.
 
I huset är det nu en enda röra av saker, kartonger, möbler, kläder och annat smått och gott. Bara det gör mig tokig. Jag vet inte i vilken ända jag ska börja sortera, vart jag ska lägga allting eller hur vi ska organisera det.
 
Sov skit dåligt i natt och låg bara och tänkte på hur detta ska gå, hur dyrt det kommer bli, hur Shabby kommer ta det här med flytten, om Döden fixar att bo här med oss utan att springa hem osv osv. Det bara malde på i skallen så idag är jag helt slut och trött.
 
Kan dock säga att jag älskar huset, det är så mysigt och utsikten in mot stan är grym! Trädgården är precis lagom, ytorna är ljusa och stora och jag trivs redan. Men hjärnspökena sätter stopp och jag kan inte riktigt njuta av att vi faktiskt har flyttat, vi har köpt hus och vi har en helrenovering framför oss. Är det sant, händer detta på riktigt?
 
Är det verkligen såhär det ska kännas när man bott första natten i sitt nya hem?
Utikst in mot/över stan och centrum. Gillar att läget är öppet och högt, och att det inte ligger något hus framför oss:)
 

Hur ska det gå för Döden?

Är lite smått orolig över hur Döden kommer ta det här med flytten. Antingen så kommer han älska att flytta till hus och bli herren på täppan, eller så kommer han vantrivas och springa hem. Jag hoppas på det första!
 
Ska köpa en kattlucka och sätta i källardörren, det kan nog få honom att trivas bättre. Ska också försöka hålla honom inne i 10-14 dagar innan han får gå ut själv. På så sett hoppas jag att han fattar att han numera bor HÄR och inte på Munkebäcksgatan. Det kommer tyvärr innebära kattlåda inne och det är fan bland det värsta jag vet. Har aldrig haft kattlåda till mina katter (bortsett från när de var kattungar, och om de varit skadade och varit tvungna att stanna inne) för jag klarar fan inte av det! Katter ska få vara ute och därmed göra sina behov ute, inte inne i en plastlåda som luktar röv!
 
Det värsta är om Döden försöker ta sig hem till lägenheten och blir överkörd och borttappad på vägen. Är orolig för att det kan bli så och det vore hemskt om han bara försvann och aldrig kom tillbaka. Jonas hade såklart jublat och firat med bubbel men jag hade blivit knäckt. Men jag ska göra mitt yttersta för att han ska trivas i det nya huset, ska fjäska med mjukmat varje dag den första tiden och hoppas att han därmed stannar kvar hos mig. Fan vad tjock han kommer bli:)
 
Gulliga bilder på Döden som jag tog härom kvällen, han låg och vilade på Jonas dator♥
 

Sista natten

I natt är det vår sista natt någonsin i vår lägenhet. Känns sorgligt på något sett, det har ändå varit vårt hem i 4 års tid, vi har lagt ner massvis med tid och pengar på att göra det till "vårt" och vi har tillbringar många, många dagar, nätter, timmar och minuter där. Och helt plötsligt så ska vi aldrig mer bo där, eller ens kliva innanför den dörren en enda gång till. Konstig känsla.
 
Är hur som helst glad och exalterad inför morgondagens flytt. Hoppas att den där jäkla stormen håller sig bort,a vill inte att flyttbilen blåser omkull och hamnar i diket halvvägs upp mot Östra sjukhuset!
 
Har räknat, räknat och återigen räknat på vårt köp, vår försäljning, den kommande renoveringen, utbyggnaden, dräneringsarbetet osv. Vill ha svart på vitt exakt hur fattiga vi kommer vara när den här cirkusen är över. Just nu känns det ändå hoppfullt. Men jag vet att allt arbete som vi ska göra kommer kosta mer än vad vi budgeterat för, så är det alltid när man renoverar hus!
 
Just nu orkar jag inte ens bry mig om pengar, vinster och förluster nu vill jag bara få den här flytten avklarad. Tur att vi har nära och kära som ställer upp när vi behöver dem som bäst♥