Vecka 38, bara 20 dagar kvar

Endast 20 dagar kvar nu om man ska gå på det beräknade födelsedatumet. Men vet ni att bara drygt 4.5% av alla barn föds på det bf datumet!? Chansen att det ska bli just den 30/1 är alltså minimal. Jag siktar fortfarande på den 18:e men vi får se...
 
Kan fortfarande inte släppa att jag fick en babyshower i helgen, det är ju helt sjuk kul! Är så glad över allt fint jag/vi fick och hur bra de hade styrt upp hela kvällen. Pyntet i vardagsrummet tog jag ner först i går kväll då ballongerna började bli lite trötta ha ha. Men tänkte eventuellt återanvända några av sakerna i barnrummet. Bla en vimpel och några pompoms i papper.
 
I måndags var vi och hämtade vår vagn som kommit. Hannah hade monterat den och packat den full med alla tillbehör. Jag har nu bla också ett grått tyg så om jag tröttnar på det helsvarta till våren coh sommaren kan jag byta. Har också en sommarsufflet, en kaffehållare, mobilhållare, åkpåse mm. Hela bilen var full när vi åkte därifrån.
Vagnen är snygg för att vara just en vagn men alltså det är ju inte fancy med vagnar direkt...Det är inte som bilar som är snygga att se på och roliga att köra. Det är mer något som man måste ha och då är det lika bra att gå på det bästa och snyggaste man kan hitta enligt mig.
 
Alltså jag tror inte ni förstår hur mycket jag längtar efter och saknar mina vanliga kläder! Jag har inte kunnat ha vanliga byxor på flera månader, inga toppar, tröjor, linnen eller skjortor har passat på evigheter och det är bara ett fåtal klänningar och kjolar som jag kommer i numera.
Nog för att det är väldigt skönt och bekvämt med mudd i midjan på byxorna, stora pösiga tröjor, långa linnen som täcker magen och skjortor som är oversice. Men det är inte så himla roligt eller smickrande att hela tiden gå runt som i ett tält.
Nu vill jag gärna ha tillbaka min kropp så att jag kan få på mig mina vanliga kläder igen. Det kommer ta x antal veckor det fattar jag ju, men om jag bara kan bli av med den hårda kulan på magen så är jag ett steg närmare...
 
Kommer såklart/antagligen sakna magen när den väl är borta så försöker njuta av den så gott det går. Istället för att tänka att den är stor, ful och i vägen så försöker jag se det positiva med att den är där!  Försöker se det mysiga i alla sparkar och rörelser. Inte helt lätt men jag gör så gott jag kan. Det här med att vara gravid är som jag sagt innan inget för mig, men jag ska den här sista tiden göra mitt yttersta för att ta vara på varje sekund, njuta och tänka glada tankar!
 
Jag börjar bli sådär sjukt trött igen, inte som det var den första tiden men nästan lika illa. Hade jag kunnat och fått hade jag sovit middag 2 timmar varje dag. Försöker vila när jag kommer hem från jobbet men det är inte alltid det går. Sover så extremt dåligt varje natt, men börjar bli van nu så det är som det är. Är dock som död när klockan ringer och det är dags att gå upp...Längtar till helgerna så att jag får sova ut och kan vila när jag vill!
Varför gör kroppen såhär, varför kan jag inte få sova en hel natt? Det är ju nu jag behöver vara som mest utvilad, hur ska jag annars klara en förlossning och en nyfödd unge? Det mest logiska borde vara att jag sover extremt mycket och extremt bra såhär de sista veckorna, så att jag kan vara utvilad och fulltankad inför det som komma skall. Men nej, tydligen ska jag nu vara som tröttast och lida av extrem sömnbrist. Konstigt!
 
 
 
 
10/1 2018
 
(Katterna är så roliga, de vill alltid vara nära och helst i vägen. Varje gång jag försöker ta en bild på något hemma så kommer de och vill vara med. Är det inte den ena så är det den andra eller båda två. Älskade hårbollar!)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: