misspinklady

Då är det januari och jag befinner mig nu i vecka 37, 36 fulla veckor + 1 dag. Det är 26 dagar kvar till bf och 9+,7% av graviditeten har passerat. Hur sjukt?

 

Jag mår fortfarande oförtjänt bra! Sover dock extremt dåligt och börjar bli rejält svullen om fötter, anklar och händerna, framförallt på eftermiddagar och kvällar. Har jävligt ont i mina fingrar också, i själva lederna. Värst är det på natten och morgonen, då kan jag knappt böja fingrarna. Har noll kraft i händerna och de värker nästan hela tiden. Undra vad det beror på och hur kan kan bli så?

Unnade mig fotvård i går och det var verkligen välbehövlig. Nu har jag bebislena fötter som Jonas ska massera varje kväll:) 

 

Magen börjar se groteskt stor ut nu, nästan så att det ser osmakligt och lite äckligt ut....Den var som finast/sötas där i vecka 20-30 ca. Nu ser den mest sjukligt spänd och stor ut. Naveln pekar rakt ut och jag har en mörk sträng som går över hela magen, inte så smickrande precis ha ha. Huden ser ut att kunna spricka när som helst. Har dock inte fått några bristningar än, hoppas att det håller i sig och att huden kan hålla ut i ett par veckor till.

 

Eftersom jag bokat att föda den 18:e så ska jag den 16-17:e börja prova på alla de där knepen som man hört ska ska kunna sätta igång en förlossning. Så som massera fotknölarna, dricka ett glas champange, gå i trappor, ha sex, äta ananas och gå pomenader mm. Jag ska testa allt!

Många är dock skeptiska till mitt val av datum och tror istället att det blir en bebis först i februari. Hoppas de har fel! Vore så skönt att bli av med magen asap.

 

I övrigt finns det inte så mycket mer att säga om det hela. Dagarna rullar på, jag mår prima, bebisen växer enligt kurvan hos barnmorskan och hjärtat slår fint. Jag känner bebisen extremt mycket, rätt som det är kommer det en fot/ett knä/en armbåde eller vad det nu är och liksom trcyker på magen. Det blir som en hård knöl som pekar utåt och som känns, kan göra väldigt ont till och med. Men hellre att den rör sig och det känns obehagligt och gör ont än att jag ska gå runt att nojja över att bebisen dött...Den oron har förresten släppt en del nu. Även om jag vet att allt kan hända och att inte alla graviditeter slutar lyckligt så finns det inget jag kan göra åt det! Det är bara att go whit the flow, ta kloka beslut och leva på som vanligt.

 

Har svårt att säga hon till bebisen även om de sagt att det är en tjej. Jag är inte helt övertygad, utan tänker att det skulle kunna titta ut en pojke lika gärna, även om den risken är liten. Ibland säger jag hon men oftast bara den. "den" känns lite opersonligt men samtidigt är det svårt att vara mer personligt med någon som man aldirg sett eller mött...

 

Ja just det får barnvagn mm som vi beställt ska hämtas den 8/1 och det ser jag fram emot. Känns lyxkigt med en helt ny vagn som man själv valt och färgsatt:)

Vart ska den stå när den inte används? I vår minimala hall, i källaren dit det är två trappor? Nej, jag tror den får bo i garaget och att man bara bär upp liggdelen+skötväskan när man går in. Men det kanske blir jätte krångligt och jobbigt? Men det känns lika jobbigt att ta den upp och ner för våra trappor. Det där löser sig när det väl är dags, det får bli bra oavsett hur vi gör...