misspinklady

Jag har varit dålig på att fota mig själv och magen under tiden som gått. Har mest berott på att jag inte känt mig helt bekväm med vad som händer och sker och har inte velat lägga något fokus vid det i form av bilder och andra "bevis" ha ha. Men det ju inte att blunda för evigt!

 

Dessutom vet jag att jag kommer ångra mig som om jag inte har en enda bild på magen när jag väl tagit mig ur och förbi detta. Så, jag har fotat den ett par gånger, för min egen skull för framtiden. 

 

Men jag vill ändå dela med mig. Själv tycker jag det är väldigt spännande och intressant med gravidmagar. Inte alls för det känslomässiga att "man sätter ett liv till världen" och sånt tjafs. Utan hur sjukt det är att man har som en parasit i kroppen som tar näring och utrymme, som trycker undan organ och tarmar, som äter sig mätt och belåten och skapar kaos och oreda i hela systemet både i fysiskt och psykiskt form. Det är galet och helt otroligt ju mer jag tänker på det. 

Jag tänker ofta på hur stört det är att det skapas hud, hår, ett hjärta, en hjärna, nerver, blodkärl mm i min kropp i detta nu. Tänker inte alls lika mycket på att det är ett liv, ett barn, en del av mig och Jonas och något som jag kommer älska för all framtid. Egentligen är det förvånansvärt hur sällan det blir fel när vi och andra djur skapar ett liv, det är så komplext så det borde bli fel oftare tycker man. 

 

Ofta glömmer jag bort att det numera bor en minimäniska i min kropp. Det är först när jag får en rejäl spark eller känner av värk i ländryggen eller annat som jag blir påmind. Och då kan jag inte låta bli att tänka på det som en alien som invaderat mig och likom tagit över bit för bit. Sjuk tanke!