misspinklady

Det är nu mindre än 40 dagar kvar till bf...Oj oj oj det är olidligt spännande. Min app säger idag att det är 39 dagar kvar och att 86.1% av graviditeten har passerat.

På ett sett vill jag att hon ska komma ut NU, vill ha tillbaka min kropp, vill kunna röra mig normalt igen och kunna ha på mig mina vanliga kläder. Vill också kunna sova bra igen. har sovit såååå dåligt i fem nätte rnu så jag går runt som en förvirrad psykpasient.

Men på ett annat sett vill jag aldrig att hon ska komma ut utan stanna i magen för evigt. Är så rädd för vad som komma skall och livet som väntar. Usch vet inte alls om jag är beredd på detta och om det är detta jag verkligen vill! Jag befinner mitt liksom i mitten av två två extrema känslor och det är jobbigt.

 

Hur som helst så har vi nu allt vi behöver där hemma så hon kan få komma när som helst (så länge det är efter årsskiftet). Vagnen hämtar vi ut i januari och barnrummet ska bli helt klart nu under julen tänker jag. Vi är lediga i 10 dagar så det finns tid till att fixa och trixa.

Ska väl se till att packa den där BB väskan också så att den står redo när det väl är dags. Mitt mål är fortfarande att gå upp till Östra så Jonas kommer få bära allt själv ha ha. Jag kommer ha nog med att bära mig själv och ungen dit upp. Det är bara 500m så det ska jag klara! Kommer väl krypa in genom entrén men det gör inget, bara jag har gått dit själv så blir jag nöjd och stolt:)

 

Var på ett extra ultraljud i veckan då jag fått så sjukt ont i magen, långt ner till vänster är det som en liten punkt som värkte och brännde i flera dagar. Blev orolig över att det var cystan på äggstocken som växte/gick sönder så min barnmorka skickade iväg mig till Östra. Där fick jag göra ett ultraljud och allt såg bra ut! Kul att få se alien i magen igen även om det var svårt att få en överblick när hon nu är så stor.

Där på KUB ultraljudet i vecka 13 och rutinultraljudet i vecka 18 såg man mycket tydligare eftersom man kunde se hela bebisen. Nu kunde man mest se olika kroppsdelar ur olika vinklar. Men skönt att få se och höra att allt såg bra ut och hon trivdes. Vad som orsakar smärtan vet man inte utan det är bara att härda ut och hoppas att det går över. Det känns redan bättre även om det kan hugga till ibland. Det är väl nåt ligament eller tarmen eller annat som trycks ihop....

 

Jag har verkligen varit helt obekymrad om att det gör ont till och från i magen mm. Jag tänker att det är konstigt om det inte smärtar och gör ont, det är ändå ett barn som växer och tar plats där inne. Jag räknar med att det ska vara jobbigt och smärtsamt. Men när barnmorskan tycker jag ska kolla upp det och jag vet att det finns en cysta som "spökar" så blir till och med jag lite orolig. Inte för att jag inte klarar av smärtan utan för att jag inte vet om det är farligt eller rnågot som behöver åtgärdas. Men kände mig löjlig och dum när det visade sig vara ingenting. Känns som om jag tar upp viktigt tid som är till för de som verkligen behöver hjälpen. Men hur ska man veta det innan!?

 

Ja ja nu är det bara att blicka framåt! Jul och nyår väntar och vi åker ner till Simrishamn i fem dagar. Ska bli så skönt att komma bort och umgås med vännerna. Hoppas på att få ta igen lite sömn så att jag är utvilad när det är dags för jobbet igen den 2/1.

Mitt mål är att jobba så länge jag bara kan, gärna fram tills det är dags. Men har valt att dubbelboka alla mina saker/möten/mm efter den 30/1 på någon mer. Så skulle det hända något finns det backup.

Mitt mål är att föda den 18/1, det har jag liksom bokat men jag vet att jag antagligen kommer gå över tiden så jag räknar med att jobba hela januari ut och även början i av februari. Om jag känner att jag är trött så kan jag alltid ta några timmar eller nån dag ledigt hit och dit för att samla krafter. Men jag har ingen lust att sitta hemma i flera veckor och bara vänta och inte göra något alls. Då jobbar jag hellre och gör nytta! Jag kommer ha ett halvår på mig till att vara hemma sen när hon väl kommer så lika bra att hålla mig aktiv och jobba på nu när jag kan.