misspinklady

Idag är det ett år sedan som Döden försvann ifrån mig. Ett år går så himla fort, känns som att det var nyligen han fanns här hos mig. Tänker på honom lika mycket då som nu, trots att ett år har passerat.

Trots att jag har en ny katt där hemma, så saknar jag Döden jätte mycket. Han var väldigt speciell, stor och tung och kanske inte världens mest kärleksfulla och gosigaste katt. Men han var så härlig på sitt egna lila vis. Han var en riktig mammagris, bara jag fick bära honom och han låg ofta hos mig i sängen.

 

Trots att det är så ledsamt och tragiskt att han dog när han egentligen borda haft flera, flera år kvar så känns det bra att veta att han dog lycklig. Han hade ett härligt liv, det vet jag! Han fick gå ut och in hur han ville och han levde ett bra liv.

Även att han blev påkörd så ångrar jag inte ens sekund att han fick leva sitt liv som utekatt. Han trivdes med det, han hade aldrig fungerat att ha inomhus. Att tvinga en stor katt på nästan 6 kilo, som är väldigt aktiv och livlig att leva sina 7 år i ett fängelse (vilket ett hem/bostad skulle innebära) vore fruktansvärt. Jag sörjer honom och jag är ledsen över att han blev påkörd, men jag är glad över vilket fint liv han hade hos mig och jag unnar  alla katter samma lycka som ja vet att han kände under sina 7 år.