Det känns som om mardrömmen med Ebbas ben är över nu. Idag var vi och tog bort stygnen och numera går hon jätte bra. På morgonen och kvällen är det värst, då haltar/lunkar hon men på dagarna går hon nästan som vanligt. Hon är också lika pigg och glad som hon var innan operationen och det känns ju bra. Att se henne sådär deppig och ledsen som hon var dagarna efter att hon kom hem var hemskt. Jag visste inte hur jag skulle hjälpa henne eller vad jag skulle göra för att få henne glad. Numera behöver hon inga lyckopiller eller smärtstillande, nu är hon samma gamla vanliga Ebba:)

Dessutom har jag fått träna mina armar i 13 dagars tid nu eftersom jag måste lyfta henne överallt. Upp och ner för trappan, in och ut ur bilen, upp och ner från sängen, in och ut från kontoret osv. Men snart kommer hon nog klara sig helt på egen hand!


The love of my life!