Begravning
Min gammelmormor dog nyligen och som alla vet så kommer det en begravning efter varje dödsfall...Nu är det så att jag är verkligen anti och helt emot begravningar. Varför ska min sitta på rad i en kyrka som man aldrig annars besöker, vara ledsen och låta tårarna rinna ner för ens kind och lyssna på en präst som talar om den avlidne som om de kände varann. Det är väl inget bra avslut?!
Jag vill hellre komma ihåg min gammelmormor så som hon var när vi firade hennes 90-års dag, en vecka innan hon dog. Då hon var pigg och glad över att så många kommit för att fira henne, hur hon stolt satt framför alla födelsedags buketter och log mot kameran och hur fin hon var i håret med sitt gråa lätt lockade hår. Inte vill jag väl att mitt sista minne av henne ska vara i en kyrka, när jag sitter och gråter och hon ligger i en kista?!
När jag dör så vill jag inte att folk släpar sig till kyrkan, köper gravbuketter och sitter och lipar samtidigt som de sitter och glor på min väl utvalda kista. Istället vill jag att man träffas hemma hos någon, äter och dricker gott, pratar gamla minnen och är glada tillsammans. Begravningen får ske i stillhet med endast en begravnings entreprenör eller vem det nu är som sköter det där med kremera och annat.
Så jag tycker att jag i fortsättningen bör slippa att gå på andras begravning eftersom jag inte vill att någon ska komma på mig. Men alla säger "hur viktigt och betydelse fullt det är för de övriga anhöriga att närvara" och att det är "ett sista farväl och en gest för att visa sin uppskattning". Men det där håller jag inte med om. Ett sista farväl är ju ingen idé eftersom vi för eller senare kommer ses igen, på andra sidan och att visa sin uppskattning...?! Det borde man väl ha gjort när människan i fråga levde, inte när den dött?
Nej, jag står fast vid min åsikt: begravningar är skit och jag vill inte gå på en enda begravning till i hela mitt liv. Det kan ingen annan ändra på!
bildkälla:
Jag vill hellre komma ihåg min gammelmormor så som hon var när vi firade hennes 90-års dag, en vecka innan hon dog. Då hon var pigg och glad över att så många kommit för att fira henne, hur hon stolt satt framför alla födelsedags buketter och log mot kameran och hur fin hon var i håret med sitt gråa lätt lockade hår. Inte vill jag väl att mitt sista minne av henne ska vara i en kyrka, när jag sitter och gråter och hon ligger i en kista?!
När jag dör så vill jag inte att folk släpar sig till kyrkan, köper gravbuketter och sitter och lipar samtidigt som de sitter och glor på min väl utvalda kista. Istället vill jag att man träffas hemma hos någon, äter och dricker gott, pratar gamla minnen och är glada tillsammans. Begravningen får ske i stillhet med endast en begravnings entreprenör eller vem det nu är som sköter det där med kremera och annat.
Så jag tycker att jag i fortsättningen bör slippa att gå på andras begravning eftersom jag inte vill att någon ska komma på mig. Men alla säger "hur viktigt och betydelse fullt det är för de övriga anhöriga att närvara" och att det är "ett sista farväl och en gest för att visa sin uppskattning". Men det där håller jag inte med om. Ett sista farväl är ju ingen idé eftersom vi för eller senare kommer ses igen, på andra sidan och att visa sin uppskattning...?! Det borde man väl ha gjort när människan i fråga levde, inte när den dött?
Nej, jag står fast vid min åsikt: begravningar är skit och jag vill inte gå på en enda begravning till i hela mitt liv. Det kan ingen annan ändra på!
bildkälla:
mycekt bra sagt!
URL: http://zebrafejs.blogg.se/